Kommunfullmäktige 16.42: Det är tydligt är 2008 inte användes tillräckligt bra för att göra Örebro bättre för äldre. Det påstod jag (följt av protester från den styrande högerkoalitionen) nyss i debatten om årsredovisningen, området ”Social Välfärd” (socialtjänst, äldrevård, insatser för funktionsnedsatta o s v). Jag påstod att högerkoalitionen nöjer sig med att prata – men låter bli att fatta beslut. Men jag inledde, for the record, med att påpeka att mycket bra görs – även av den sittande majoriteten. På det hela taget har Örebro kommun en bra verksamhet för äldre, men vi borde ha gjort mer under 2008 – och vi borde ha kunnat bli överens om det. Jag nämnde också att vi har goda förutsättningar i Örebro: med engagerade pensionärer som tar initiativ, medarbetare som gör ett fantastiskt jobb och politiker som (åtminstone i ord) är överens om vikten av att göra livet bättre på äldre dar.

Men jag är alltså inte nöjd med att majoriteten varit så passiv på många områden. Jag nämnde det trista exemplet om våra försök att skapa fler vårdbostäder för äldre. För första gången berättade jag om detta på detta publika sätt. När vi startade denna diskussion och tog initativ för att skapa fler platser i vårdboende ville vi undvika politiska trätor i frågan – vi trodde att vi skulle kunna nå resultat genom att försöka bli överens i ”slutna rum”. Ack, vad vi bedrog oss.

I november 2007 sökte jag upp det ansvariga kommunalrådet Rasmus Persson (c) och erbjöd bred politisk samling i arbetet med att skapa fler platser för sjuka äldre som inte längre kan bo kvar i ordinarie boende. Vi framförde att vi helst ville slippa en politisk träta i denna fråga eftersom det behövs mer trygghet – inte mer konfrontation – inom äldrevårdsfrågor.

Vi lyfte en diskussion om att fortsätta driva Älvtomta korttidsvård (som enligt planeringen skulle stänga vid årsskiftet). Vår idé var att en sådan utökning av det totala antalet platser skulle kunna innebära både bättre korttidsvård och fler permanenta bostäder för äldre som inte klarar att bo kvar i sitt ordinarie boende. Ett exempel som vi nämnde för det ansvariga kommunalrådet var att omvandla korttidsplatserna på populära Skebäcksgården till permanenta platser.

Rasmus Persson lovade att snabbt ta initiativ till en bred diskussion kring detta. Och sedan hände ingenting. Tre månader senare kom en första inbjudan till diskussioner. Inte mycket hände. Och efter ett halvår presenterades ett magert förslag. Men fortfarande inga ställningstaganden för att skapa fler vårdboendeplatser. Efter ett och ett halvt år är resultatet fortfarande noll. Majoritetens enda besked är: ”vi är ju egentligen överens, vi kan väl fortsätta prata om det”.  Som alla vet så förbättras dock inte vården av prat.

Sedan finns det fler exempel: S och V har föreslagit en ny typ av boende för äldre: Tryggbo, som skulle ge ytterligare 110 äldre möjlighet att få ett boende med viss personal i huset – även om de inte har så stora behov att de behöver plats på ett vårdboende. Många säger sig nu hålla med om denna idé. Men ingenting händer. Vi har inte ens fått svar på vår motion som vi lämnat i kommunfullmäktige. Och inte har det hänt något med våra förslag om att förbättra stödet till närstående. Inte har det hänt något med vårt förslag om en trygghetsjour dit sjuka äldre och deras närstående ska kunna ringa för att få råd, hjälp och information.

Det där borde vi kunna vara överens om. Men ändå har inget hänt. Så visst kan man på goda grunder påstå att 2008 på många sätt var ett förlorat år när det gäller äldrefrågor.